fredag 30 oktober 2009

I New York med morsan


Här sitter Kapten Tonie Haddock tillsammans med sin världens bästa och enda morsa på Bennys Buritos i East Village, New york. Och väntar på en whiskeymarinerad burito.
Lugnt och fridfullt är det.
Madeleine Sjöstedt har sitt eget att tänka på, köper väl julklappar eller petar naglarna. Och har ännu inte kommit på något sattyg.

Vi tar med oss maten som blir över i en doggybag och ger den till ett par uteliggare. Dom blir så pass glada att Kapten, Simon och morsan köper mer mat till dem.

I svamp, slamp och tramsskogen


Ja då sitter man här i svampskogen igen för belsebub!
Bland landkrabbor, byråkrater och en och annan klantskalle som käkar flugsvamp. Men det är rätt åt dem att om gör det.
Ja och lite kul ska dom väl få ha med alla lakejer.
Men Bladdelen Grönstedt eller vad hon nu heter vårt eminenta sportborgarråd borde inte ha smakat av svampen. Det var olyckat för tusan hakar! Hon hade väl behövt de få omdömmesgilla hjärnceller som ännu eventuellt kan väckas till liv längst där inne i badsmecken på henne.

Ja annars så har jag ju en ganska hyfsat trevlig svamputflykt. Trodde jag hittat ett stort bestånd kantareller. Men det var lyckligtvis Whiskeyskivling.
Så nu ska re hem och meckas grogg-gryta.

Vidhornsgatspuckeln dök systrarna borgarråd upp


Bomber och granater!*#!!*#&%¤!
Nu ni alla badvakter, banditer, lattepappor och övriga lösaktiga vänner, nu har ni Kapten Tonie Haddock tillbaka här igen och nu tänker jag minsann tråka ut er hela bunten och vrida näsan av en och annan av er med. Det ryker krutrök ur öronen på mej idag.

Det är så för belsebubb att min dataapparat har trillat av pinn och skärmen har dött. Därför har ni sluppit mej i några dar. Men nu kunde jag inte hålla mej undan längre, var tvungen att tjyva åt mej Tintins datamaskin ett tag.
Men oroa er inte, badvakter och vänner om det nu finns några kvar det är inte er jag är förbannad på.

Till saken! Anfäkta och anamma!
Även jag har hört talas om våra eminenta borgarråd, dom som alltså råder över borgarna tror dom visst att det betyder, BORGARRÅD.
Två av de mindre nogräknade och småslippriga råden har korsat min väg. Det råkar vara kuturborgarrådet Madde Sjöstedt och sportborgarrådet Madeleineart Sjöstedt.
Jag läste i nån murvelblaska att dessa två unga förtjusande damer brukar ta sin morgonsskönhets promenad längs Hornsgatan, då dom kinesar nån stans på södra malmen, till stadshuset på Kungsholmen.

Tänkte mej då att eftersom jag ändå var vid Mariatorget för att inventera Whiskeyförådet där, så kunde jag passa på att flirta lite med sötnosarna Snöstedt.

Sagt och gjort, jag stötte på dem vid puckeln och jag föstod fört då att dom två damerna på något sätt och vis var en och samma person. Men att hon har delat på sig för att... inte vet jag, förvirra och sjabla till det lite extra omkring sig.
På något vis, ja rent av fullt ut, bortsett från hattarna, tyckte jag att hon talade och betedde sig som mina två "bekanta" Dupontarna.

Hon pratade hela tiden i mun på sig själv. Så för att bringa lite ordning bjöd jag den ena tösen på ett glas Whiskey som ni vet att jag brukar dra till med. Men kan ni tänka er, hon slet åt sig hela pavan och slukade den som i ett nafs!
Jag tänkte att då får jag väl snacka lite med den andra av dem då istället. Och kan ni tänka er, hon sa att hon alltid sett upp till mig och sa att hon såg mej som en far, ja rent av en landsfader.
Och jag sa, nä vänta lite nu Madeleinart eller va det nu var du heter. Om det nu är du som är sportborgarråd, för det måste det vara, för självklart är det kulturborgarrådet som snor åt sig whiskey på det där viset, Ja då kan ju du och hänga med mej ut till Aspudden en sväng och kolla in vårt badhus, ja rent av ta en kallbastu och ett torrbad med mej i baren där. För jag gillar det där stället, tänkte ta mej ett turkiskt whiskeybad där till vintern.
Men tyvärr mina vänner och badvakter inte hade hon tid med det idag inte. Hon fick attans bråttom till stadshuset och justera ett protokoll som sportnämnden hade slarvat bort men som hon plötsligt fick en ingivelse om att det låg i kulturborgarrådets leksakslåda.

Så tyvärr får vi inte se systrarna eller om dom nu var samma person, Bovner var nån annan, kan inte fan hålla reda på alle tjejer som svansar omkring en, jo Slöstedt var det visst.

Men hon ville i alla fall framföra sina gratulationer och säga att det var väldigt vad många gulliga barn ni hade samlat omkring er i Aspudden. - inte trodde jag att det fanns barn där ute!



Om ett par dagar har Kapten en ny dataapparat och efter det så lovas det lite kortare och eventuellt något begripligare textinlägg.
Men jag lovar inte att jag håller vad jag lovar. Jag gör som dom i stadshuset. Jag jer tusan i vad ni tycker

Höstseglats


Kapten Tonie Haddock har haft en trevlig och lyckad sommar med mycket segling, brudar och Whiskey.

Här ser vi honom seglandes sin Mälar 30:a under SSS höstregatta på Björkfjärden.
För de som inte känner till saken så vill han gärna påpeka att det är Stockholmarnas dricksvatten han seglar på här.

-Vatten är till för att seglas på, inte att dricka skrockar Kapten. Whiskey dricker man. Vatten? Det är som om man skulle åka skidor på smör för att sedan bre det på mackan. Tvi vale!

Vid badhuset


Kapten Tonie Haddock har även hunnit med en biltävling i Aspudden utanför badhuset. Där han vann en magnumflaska Whiskey med tillhörande magnumglas.
Priset fick han för "Mest rivningsfärdiga ekipage"

Övriga deltagare i tävlingen var förutom Aspuddsbadet följande: Krister Fuglesangs blöjor, Prins Carl Philips våtdräkt samt Anders Borgs hästsvans och örhänge.

Kapten vann tävlingen efter att övriga deltagare diskvlaifiserats på grund av dålig hygien. Aspuddsbadet diskvalifiserades då det stod som värd för evenemanget.

Utom tävlan deltog Madeleine "Boven" Båvner. Utom tävlan fick hon delta då hon inte hade tagit med sig vare sig ekipage, baddräkt, moral eller samvete.

Kapten deltog med en Rostig och småsliten Arizona-Buick från år 1958.

Dom flyttar till Älgträsket arma landkrabbor


Caramba och anfäkta, bomber och maränger! Akta er, Anders och Anna för era blivande grannar!
Skansen må ha sina korvmåsar och stadshuset må ha sin sportminister (Madegren Sjöfläsk eller vad det nu var människan hette). Men Hägersten vet ni. Hägersten har sina whiskeyälgar och dom är värre och farligare att vara sniken mot än rondellhundar.
Dom kommer att komma släpandes på tompavor att fylla er balkong med tills dess att ni knappt orkar ta er in genom ytterdörren ens.
Men det är klart. Det är nog ändå bra att ni ska bo på nedre botten. Hade ni bott högre upp så skulle dom slänga in flaskorna genom era stängda fönster istället.
Dom är ena saltade huliganer dom där whiskeyälgarna!